. Swenska wetenskaps academiens handlingar. är yngre än de angränsande silurlagren. I Jäfsjöhatten (riksröse 179) och kringliggande fjäll finnes en granit, som mycketliknar den vid Oiden och på samma sätt som den blir porfyrisk mot kontakten med såväl silur som porfyr. Hur långt mot N. denna granit sträcker sig är mig obekant. Dengråaktiga, något flasriga granit, som förekommer O. om Grsessåmo, synes vara en annan. Ottfjällsdiabas. I fjällen S. om Ottsjön i Jemtland och vidare mot S. förbi Stor-sjön i Herjedalen till Lassen och Tennas förekomma talrika och som det synes gruppvisuppträdande gån
. Swenska wetenskaps academiens handlingar. är yngre än de angränsande silurlagren. I Jäfsjöhatten (riksröse 179) och kringliggande fjäll finnes en granit, som mycketliknar den vid Oiden och på samma sätt som den blir porfyrisk mot kontakten med såväl silur som porfyr. Hur långt mot N. denna granit sträcker sig är mig obekant. Dengråaktiga, något flasriga granit, som förekommer O. om Grsessåmo, synes vara en annan. Ottfjällsdiabas. I fjällen S. om Ottsjön i Jemtland och vidare mot S. förbi Stor-sjön i Herjedalen till Lassen och Tennas förekomma talrika och som det synes gruppvisuppträdande gångar af en egendomlig, mestadels porfyriskt utbildad olivinförande diabas-art, hvilken efter Ottfjället blifvit benämnd »Ottfjällsdiabas». 2 Gångarne nå ofta en mäk-tighet af 50 ni., undantagsvis t. o. in. af 100 m., och uppträda stundom så tätt, att mel-lanrummen mellan dem ej äro större än deras bredd. Se nedanstående fig. I Norge Fig. 58. Profil öfver Ottfjällcts östra del (efter Holmquist). Svart Ottfjällsdiabas; prickadt kvartsit. finnes en grupp diabasgångar af samma typ i Hummelfjeld; 3 för öfrigt äro sådana ej der kända utom på ett par ställen invid riksgränsen (Haftorstöten, Gråsiden S. om Stuesjö). Ottfjällsdiabasens grundmassa består i friskt tillstånd af en något mörkfärgad plagio- klas och en ovanligt ljus augitart. Såsom strökorn uppträda 3 ä 5 mm. långa plagioklas- 1 Jeinför Hochgebirge, s. 48. 2 Jfr A. E. T. Om Sveriges vigtigare diabas och gabbroarter. K. V. A. Handl. 14: 13, s. 25. 3 KJERULF betecknar Huminelfjelds grönsten såsom ett massiv och säger den vara »en af de vaeldigstedioritmasser på Kjolens formurs linie» (Uds. s. 214). Jag kan ej förklara detta på annat sätt, än att hanaldrig sjelf varit på Hummeltjeld, utan bildat sin uppfattning af dess grönsten på grund af andras uppgifter. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 28. NIO 5. 111 individer samt något mindre
Size: 3169px × 789px
Photo credit: © Reading Room 2020 / Alamy / Afripics
License: Licensed
Model Released: No
Keywords: ., bo, bookdecade1730, booksubjectnaturalhistory, booksubjectscience
