Sveriges national-litteratur, 1500-1900 . ig beröfvar,än mindre du. — Dock, nog! — Hur skall jag dö? Ambjörn. För svärdet. Torkel ältherrn tackar dig därför. —Skall stoftet lämnas åt min änka? Ambjörn. Nej, den jord är oinvigd, som skall det gömma. Torkel döme er, som mildt han mig må döma!Jag klagar ej, begär ej mänskors nå blod jag ger, som förr jag gaf mitt råd,för andens ljus och frihet uti Norden,och jag skall slumra lugnt i svenska jorden. Ur Torkel Knutsson Går med en lugn och ljus uppsyn, åtföljd af Ambjörn. Fondtäckelsetöppnas och man ser en utsikt af Söde
Sveriges national-litteratur, 1500-1900 . ig beröfvar,än mindre du. — Dock, nog! — Hur skall jag dö? Ambjörn. För svärdet. Torkel ältherrn tackar dig därför. —Skall stoftet lämnas åt min änka? Ambjörn. Nej, den jord är oinvigd, som skall det gömma. Torkel döme er, som mildt han mig må döma!Jag klagar ej, begär ej mänskors nå blod jag ger, som förr jag gaf mitt råd,för andens ljus och frihet uti Norden,och jag skall slumra lugnt i svenska jorden. Ur Torkel Knutsson Går med en lugn och ljus uppsyn, åtföljd af Ambjörn. Fondtäckelsetöppnas och man ser en utsikt af Södermalm. Nära fängelset är hären upp-ställd, och midt uti synes en krets af munkar. Mellersta gruppen är starktupplyst af fackelsken. Rundt omkring en talrik folksamling. Under detriksföreståndaren går fram, tränga sig Erland, Gunnar och flere gamlekrigare att kyssa hans händer och taga farväl af honom. Ridån sänker sigsmåningom och är fallen, då Torkel Knutsson nalkas den inre 4. — Nationallitteratur. 24. 51
Size: 2452px × 1019px
Photo credit: © The Reading Room / Alamy / Afripics
License: Licensed
Model Released: No
Keywords: ., bookcentury1900, bookdecade1910, bookpublisherstockholmbonnier
