. Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet . är Kobespierre, som under två års tid ledt Frankrikes öden,sjelf jemte sina rådgifvare och samarbetare atlifvades (den tjugu-sjunde Juli, 1794), inträdde en ny och menskligare sakernasordning Man hade tröttnat på massmorden. Två månader efterEobespierres död voro fängelserna tomma och då upphörde guil-lotinens hemska verk. Skräckväldets tid var öfver. Folket, somtrodde att det var klokt, då det afsade sig tron på Gud och istället såsom ■förnuftets gudinna bar en tvifvelaktig qvinnai triumftåg genom de parisiska gatorna, började nu åte
. Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet . är Kobespierre, som under två års tid ledt Frankrikes öden,sjelf jemte sina rådgifvare och samarbetare atlifvades (den tjugu-sjunde Juli, 1794), inträdde en ny och menskligare sakernasordning Man hade tröttnat på massmorden. Två månader efterEobespierres död voro fängelserna tomma och då upphörde guil-lotinens hemska verk. Skräckväldets tid var öfver. Folket, somtrodde att det var klokt, då det afsade sig tron på Gud och istället såsom ■förnuftets gudinna bar en tvifvelaktig qvinnai triumftåg genom de parisiska gatorna, började nu åter få ensmula af sitt naturliga förstånd. Det hade afkastat sig detmonarkiska oket och utslungat en glödande förkastelsedomöfver dera, som hade fört nationen till denna olycka. Derihade det gjort rätt. Men för de rysliga öfverdrifter, hvartillde makthafvande gjorde sig skyldige, finnes väl ingen ursäkt,blott en förklaringsgrund, den, att menniskan icke vet hvadhon gör, när hon beherskas af de låga TKEDJE KAPITLET. Marat, Danton och Robespierre. — Massmorden i September. —Revolutionens hemskaste drag. — Paris en dödens och mordens stad. —Ohyggliga scener. — I fängelserna. — Robespierre och Saint-Just. —Prinsessan Lamballes öde. — Otroliga skändligheter. — Namnlösa grym-heter. — Guillotinernas verksamhet. — Pöbelns råhet. — Hatets och häm-dens offer. Den franska revolutionen hade tre stora bödlar: Marat,Danton och Robespierre. Den första fann ett nöje uti attmörda för handlingens egen skull, emedan han hade ett vild-djurs natur; den andra drefs kanhända mer af rent politiskaskäl till sina blodsdåd, som derför icke blefvo ursäktligare,utan fast hellre tadelvärdare, och den tredje, en af naturenädelsinnad man med höga och sublima tänkesätt, vardt påtvänne sätt omständigheternas offer — först mördare och sedanmördad. Marat och Danton skulle kunna varit hvad de vorounder
Size: 1583px × 1578px
Photo credit: © Reading Room 2020 / Alamy / Afripics
License: Licensed
Model Released: No
Keywords: ., bookcentury1800, bookdecade1890, bookidetthundraren, bookyear1892
