. Läsebok i fäderneslandets häfder för skolan och hemmet. manland som landetsöderut Södermanland. I sjelfva Upland, hvaröfver deförst utbredt sig, bildade sig trenne större bygder ellerfoUdand, som efter antalet af de der bildade hundaren(eller härad) kallades Attundaland, östra delen afUpland, Tmndahnd, mellersta delen, och Fjärdrundaland,vestra delen. Derefter följde utbredningen öfver det öfriga Sverige,nämligen först öfver de götabygder, som lågo öster omVettern, vidare öfver trakten vester om denna sjö, ochslutligen gick det segrande folket öfver till danska öarneoch Jylland samt till Nor
. Läsebok i fäderneslandets häfder för skolan och hemmet. manland som landetsöderut Södermanland. I sjelfva Upland, hvaröfver deförst utbredt sig, bildade sig trenne större bygder ellerfoUdand, som efter antalet af de der bildade hundaren(eller härad) kallades Attundaland, östra delen afUpland, Tmndahnd, mellersta delen, och Fjärdrundaland,vestra delen. Derefter följde utbredningen öfver det öfriga Sverige,nämligen först öfver de götabygder, som lågo öster omVettern, vidare öfver trakten vester om denna sjö, ochslutligen gick det segrande folket öfver till danska öarneoch Jylland samt till Norge, hvarigeuom det sålunda tillsist blef herskande öfver hela Skandinavien intill Ejdernoch Dannevirke i söder och i norr ända upp till de trak-ter, der Lappar och Finnar kringströfvade med sina hjor-dar. De folk, som nu bo i Skandinavien, så väl detsvenska som det danska och norska, hafva alltså upp-kommit genom en förening af dessa båda germaniskafolk (Götar och Svear), och man kan således såväl i Sve- JEKNALBKRN. 19. riges som i Norges och Danmai*ks historia skilja emellanen äldre jernåkler (Götarnes tid) och en yngre sådan(Svearnes). De fornsaker, som tillhöra Svearne ellerden yngre jernåldern, utvisa en gröfre till-verkning, och en råare smak än de, som till-höra Götame och den yngre jernåldern. Mende visa ock, att Svearne icke varit i så näraberöring med Romarne som iallet var med syd-germanerue. Slagsvärdet är tungt och långa och breda klingan tyckes liksomtala om, att i henne icke bodde något noggranhet, med hvilken atståndet är atpas-sadt mellan parerstångenoch knappen samt derasinbördes riktning utvisar,att man lade vigt vid attiora svärdet fast och sä från denna tidäro stora och i viss månklumpiga, men när mantager i betraktande, huru-dana de verktyg voro, medhvilka dessa arbeten utför-des, måste man både er- 1 .. 11 1 1 32. Hänffäinycke af silfver kanna och be
Size: 1399px × 1785px
Photo credit: © Reading Room 2020 / Alamy / Afripics
License: Licensed
Model Released: No
Keywords: ., bookau, bookcentury1800, bookdecade1870, bookidlsebokifdern01star
